Mellan någonstans och ingenstans #2

Jag står på en klippa och ser ner
Jag går inte närmare , att ha är rädd för höjder
Att ha är rädd för det djupa, jag ja är rädd för att tappa balansen
Jag kan höra ljudet från havet, vilken vacker dag, trots acrophobia

Det här är en mycket gammal bild

Zwischen Irgendwo im Nirgendwo

stehe ich an einer Klippe und sehe hinab
Ich traue mich nicht ganz heran, da ich Höhenangst habe
Ich höre das rauschen des Meers, was ein schöner Tag

Dies ist ein sehr altes Bild

Skrevet av

Liz

Jeg er grafisk designer, amatørfotograf og maler. Å leve med revmatoid artritt av den tyngste formen og jeg sitter i rullestol. For å godta det som skjer og la trollet i lyset, kan det være lurt å tro mer på deg selv .. 🧙 Følg meg, tusen takk 🧙 Helseblogg, Spilblogg

5 kommentarer til «Mellan någonstans och ingenstans #2»

  1. Tröste dich, ich bin auch nicht Schwindelfrei. Großes Lob an dich das du dich trotzdem getraut hast. 😉

Det er stengt for kommentarer.