Låt oss prata om det – «hur allt började med målning»

Jag starta måla igen. Gunilla ville se mer arbete från mig. Några frågade mig, hur kom du att måla???

Så började allt

På grund av min sjukdom var jag mycket på sjukhuset som barn. Många dagar, veckor, månader där jag ibland var så uttråkad. Utanför skolan hade jag inte möjlighet att göra någonting.

Men en dag gav en sjuksköterska mig en blyerts och skissblock.
Hon sa, Liz snälla att måla dessa berg för mig till kvällen.

Jag rullat ut med rullstolen på balkongen på mitt sjukrum.
Jag visste bara inte hur jag skulle börja.

Så det hände att jag leds av blyerts
Jag målade och målade fler och fler streck, först tveksamt och sedan blev mina skisser mer och mer till en silhuett, jo det är.
Jag kände att jag hade en trollstav i handen. Mina tankar passerade den här penna och det var så lätt över att vi hade blivit en.

Allt gick bra, jag var ledsen samtidigt.

Vad ska jag måla, jag ser omkring. Hej jag upptäckte mer, jag målade en stol.

I slutet av dagen överlämnade jag min sjuksköterskas (Gabi) målningsblock. Hon tittade på bilderna och sa. Jag visste det, du har talang. Behåll detta block och måla Liz.

Så jag började 1979 med målarkarriär.
Jag vet att mina bilder är inget speciellt. Men jag är glad att jag har en avslappnad terapi för mina händer som jag är nöjd med.

Skrevet av

Liz

Jeg er grafisk designer, amatørfotograf og maler. Å leve med revmatoid artritt av den tyngste formen og jeg sitter i rullestol. For å godta det som skjer og la trollet i lyset, kan det være lurt å tro mer på deg selv .. 🧙 Følg meg, tusen takk 🧙 Helseblogg, Spilblogg

4 kommentarer til «Låt oss prata om det – «hur allt började med målning»»

  1. Lasst uns reden wie alles begann mit dem malen

    Ich habe wieder begonnen zu malen. Gunilla wollte gerne weitere Handarbeit von mir sehen. Einige fragten mich, wie kamst du dazu.

    So begann alles.

    Durch meine Krankheit, war ich als Kind viel im Krankenhaus. viele Tage, viele Monate wo ich mich manchmal so sehr langweilte. Außer Schule, hatte ich nicht die Möglichkeit etwas zu tun.

    Doch eines tages, schenkte mir eine Krankenschwester einen Block und einen Bleistift.
    Sie sagte, Liz zeichne bis heute abend diese Berge für mich.

    ich rollte mit meinem Rollstuhl auf den Balkon von meinem Krankenzimmers.
    Ich wusste erst garnicht, wie ich beginnen sollte.

    So kam es das ich plötzlich von dem Bleistift geführt wurde
    Ich malte und malte immer mehr striche, erst zaghaft und dann wurden meine Skizzen immer deutlicher. Aus strichen wurde ein Bild. Als es fertig war, war ich glücklich, aber auch traurig zugleich.

    Was sollte ich nun malen, ich schaute mich um. Hey ich entdeckte noch mehr, ich malte einen Liegestuhl.

    Am Ende des Tages, übergab ich den Malblock meiner Krankenschwester Gabi. Sie schaute die Bilder an und sagte. Ich wusste es, du hast Talent. Behalte diesen Block und zeichne Liz.

    So begann ich im Jahre 1979 zumalen.
    Ich weiß meine Bilder sind nichts besonders. Ich freue mich aber das ich für meine Hände eine entspannte Therapie gefunden habe mit der ich glücklich bin.

    1. Let’s talk about how everything started with painting

      I started painting again. Gunilla wanted to see more manual work from me. Some asked me, how did you get that?

      That’s how it all started.

      Because of my illness, I was a lot in the hospital as a child. many days, many months where sometimes I was so bored. Out of school, I did not have the opportunity to do anything.

      But one day, a nurse gave me a pad and a pencil.
      She said, Liz please drawing these mountains for me until evening.

      I’ve rolled with my wheelchair onto the balcony of my sickroom.
      I just didn’t know how to start.

      So it happened that I was suddenly led by the pencil
      I painted and painted more and more strokes, first hesitantly and then my sketches became more and more a silhouette. Yes that’s it. It was like having a magic wand in my hand. My thoughts passed this pen and it went so easy over the paper, we had become one.

      When it was finished, I was happy, but also sad at the same time.

      What should I paint, I looked around. Hey I discovered more, I painted a chair.

      At the end of the day, I handed over my nurse’s painting block to Gabi. She looked at the pictures and said. I knew it, you have talent. Keep this block and draw Liz.

      So I started 1979 with my painting career.
      I know my pictures are nothing special. But I am glad that I have found a relaxed therapy for my hands with which I am happy.

Det er stengt for kommentarer.